Känner för att vara lite mer allvarlig och personlig idag! Egentligen vet jag inte alls vilka ni är som besöker min blogg, jag kan bara se på statistiken att ni är många, ett snitt på 1100 unika besökare per dag, en ofattbart hög siffra!
Jag strävar inte efter ett perfekt hem! Tvärtom vill jag ha ett levande hem, inget museum. Jag har lagt ner många krav på mig själv för att orka överleva, det får vara lite stökigt och tvätten får tillåtelse att ligga på hög. MEN jag älskar att omge mig med vackra saker, det ger mig en uppfriskande känsla och jag blir faktiskt lyckligare! Jag har rensat ut mycket, sådant som inte känns helt rätt, målsättningen är att bara ha sådant som ger mig något, sådant jag älskar. Inredningen och ett vackert, harmoniskt och lättstädat hem är en tillflyktsort för mig. Mina tankar hamnar ofta där när jag har många andra jobbiga tankar.
Mina barn och min familj är SJÄLVKLART det allra viktigaste för mig. Därför gör det mig så ont att jag mist någon så betydelsefull för mig. Det är en ryggsäck jag tvingas bära varje dag. Att så helt oväntat, ett telefonsamtal, en ny dag som skulle förändra mitt liv för alltid. För sex år sedan när jag nyss fyllt 23 år, förlorade jag min älskade pappa... Jag bär på en ständig saknad och sorg, mina barn kommer aldrig att få träffa sin morfar, min pappa kommer aldrig få leka med mina barn. Det tynger mig.
Ville bara skriva av mig detta. Vi bär alla på våra ryggsäckar.
Kram M
