tisdag 1 september 2009

Lite låg...


...känner jag mig för tillfället. Inspirationen är inte alls på topp! Känner mig rätt trött just nu och vilsen i mig själv. Amningshormoner, trötthet och väldigt lite egentid. Ideér finns det massor av men alldeles för lite tid, ork och energi. Dessutom väntar jag på besked om min älskade hund Wilma ska opereras, det skulle i så fall bli den fjärde gången för juvertumörer, ett riktigt elände och lika jobbigt varje gång.

Jag och Wilma har hängt ihop i snart tio år. Från gymnasietid, till högskola, sex olika bostäder, ett antal pojkvänner *fniss* och nu barn. Jag hoppas verkligen vi har några år kvar tillsammans.

Kram M

20 kommentarer:

  1. Usch vad jobbigt.
    Inspirationen kommer tillbaka låt det ta tid!
    Jag skickar styrkekramar..
    Kram Marith

    SvaraRadera
  2. Mmmm, de där amningshormonerna är inte att leka med. Och att dessutom oroa sig för sin bäste vän gör ju inte saken bättre...
    Andas, ta det lugtn... carpe punctum!
    Kram Liv

    SvaraRadera
  3. Stackare. Inte lätt att kampas med amningshormonerna.
    Hoppas dt löser sig med vovven din.
    Kram Lina

    SvaraRadera
  4. Åh inte konstigt att inte inspirationen är på topp! Det är jobbigt med två små barn... Och med operationen på det, det förstår vi så väl. Hoppas verkligen att det går bra för Wilma och att hon får må bra ett bra tag till. Kramar till dig!/Anette

    SvaraRadera
  5. Ojdå, inget roligt alltså:) Skickar en liten cyberkram då och hoppas den värmer i eländet något! Kram Mia

    SvaraRadera
  6. Å vad tufft. Jag har också varit med om detta en gång så jag vet hur superjobbigt det är. Min hund som jag har nu heter också Wilma och blir 10 år :)Hoppas att det går bra med din Wilma och att ni får flera fina år tillsammans :)

    Mvh-Andi

    SvaraRadera
  7. Förstår att inte inspirationen är på topp just nu!
    Men det kommer att komma bättre dagar,tro mig.Om det nu är till tröst.

    Så tråkigt att din Wilma är sjuk.
    Hoppas att allt går bra.Och att det ordnar sig till det bästa.

    kram
    Heléne

    SvaraRadera
  8. fy vad tråkigt med din hund wilma hoppas det går bra. Å jag känner igen mig i inspirationslösheten inga amningshormoner här inte men trött då det tar en hel dal av en att börja plugga igen. Ha det bra håller tummarna för wilma kram jessica

    SvaraRadera
  9. Jag håller tummarna för att det går bra för hunden och att du snart känner en liten lättnad och inspirationen kan ta plats igen....
    Ha en fin kväll!
    Kramis/LenaS

    SvaraRadera
  10. http://fridasjoblom.blogg.se/2009/september/utkast-stefanie.html#comment

    Snälla rösta på mig!
    Det skulle vara supernajs.
    <3

    SvaraRadera
  11. Hej. Jag lider med dig. Verkligen. Du är inne i en jobbig fas. Tur är att den tar slut...vips är det över och de äter vanlig mat och sover som folk. Hoppas tiden till dess går undan ;-)

    Skickar en krafthälsning.

    Anna Skata

    SvaraRadera
  12. Hoppas din vän slipper operation och att ni får några fler fina år tillsammans! Jag förlorade min bästa vän i våras och man tror aldrig att man ska klara det, men det gör man ju till slut och man går vidare med många fina minnen men oj vad man saknar dom.Hoppas det dröjer länge för er!

    SvaraRadera
  13. Håller tummarna för er Wilma!:)

    Vill också passa på att säga att din blogg är en stor inspirationskick!

    Kram!

    SvaraRadera
  14. Hoppas att du och din fina hund får flera underbara år och minnen tillsammans. Kram

    SvaraRadera
  15. Ibland är det svårt att inte lägga allt i en säck. Det kallade min pappa det när man klumpar ihop alla sina problem till en jättesäck. Jag gör det jämt som oftast :) I ditt fall är det nog bara att vila tills det går över... Amning mm tar ju på krafterna, och det blir tid och ork till annat sen. Håller tummarna för vovven! Kram, Tina

    SvaraRadera
  16. Jag vet hur det är att ha det tungt så håll bara ut. Jag fick skiljas från min älskade hund i vintras när mitt liv var ett hellvete. inte kul. Och min häst lämnade mig i sommar efter 18 år tillsammans. Men man får ta vara på det fantastiska man gjort tillsammans det glömmer man aldrig, och du hon lever än så njut av varje dag.
    många kramar från sara

    SvaraRadera
  17. Å vad tråkigt med din hund, förstår att hösten kan kännas tung.

    Vi mammor BEHÖVER lite egentid det behöver inte vara länge och man behöver inte åka långt, bara komma ifrån lite. Men det är inte lätt när man ammar och har små barn, men det "vänder" och helt plötsligt en dag känns allt lättare och orken finns där igen =).

    Ha det så bra, kram Rebecca.

    SvaraRadera
  18. Vi hoppas också att din kamrat ska orka kämpa ett par år till! Du gör underbara små hjärtan!! Kram C&M

    SvaraRadera
  19. l?se hele blog, pretty good

    SvaraRadera